Karel Becvar och Maria Lancing ställer ut sitt glasägg på Tjörnedala konsthall.
Jag (Maria) frågade skulptören Karel Becvar i Löderup i sommaren 2019 om vi kunde samarbeta på en idé? Han sa ”JA!” och sen började en spännande resa. Det blev många fina samtal om konst, filosofi, historia, fysik, vetenskap… Snart blev våra möten och diskussioner med varandra allt tydligare och mera praktiska.
Vi hade båda liknande behov av att snabbt konkretisera våra tankar. Grundtemat var antikens skapelsemyt; den av skalden Hesiodos (700 talet f.Kr Theogonin) där mystikern Orfeus utsaga ”att giganten Kronos födde ett silverägg i Etern”. Det är vår kulturhistorias äldsta källa där ordet ”ägg” nämns, som en symbol för världens tillblivelse.
Det blev ett liggande ägg i en given ram, med den grekiska inskriptionen av Kronos (Tiden) skapande av ”silverägget i universum”. De grekiska bokstäverna ville vi gravera in i äggvitan (läs rymden), med små bokstäver likt egna svävande stjärnor. Här har vi vår historia! Och i äggulan ville vi ha Albert Einsteins allmänna relativitetsteori om tid/rum och senare Steven Hawkins basala formel om rymden. Kan man utifrån våra tankar gestalta detta sammanhang mellan då och nu i vårt konstverk?
Materialet glas / kristall med sin transparens och rymdkänsla, blir i sig själv en plats som föder nya tankar.. Vad betraktaren än står och rör sig i förhållande till objektet, reflekterar glaset tillbaka till åskådaren sin egen version av vad är rum? Och vad är tid?
Vårt förflutna lever kvar idag. Vår historia är vår framtid… eller lever vi bara i evigheten?
Karel Becvar och Maria Lancing