30 juni – 29 juli: Mike Stott ställer ut landskap och sandskap

30 juni till 29 juli kom och se teckningar och fotografier på enastående landskap och sandskap av Mike Stott.

Öppet varje dag mellan kl 13-17
(utom måndagar då det är stängt).


Mike Stott, professor emeritus i interaction design vid Umeå universitet, har bott i Skillinge om somrarna sen 70 talet. För två år sen ställde Mike Stott ut på mitt galleri ,vilket blev mycket uppskattat.Då visade han foto och teckningar på kor i lanskapet här på Österlen.

Det är med glädje, jag nu visar hans senaste stora teckningar från Naturreservatet i Hagestad. Växtligheten i sanddynorna tecknar han uppmärksamt med alla möjliga material penna, kol, grafit, krita.

Det blir dynamiskt med svärtan och kontrasterna för att uttrycka detta känsliga sand, vind och växtlighet, som tillsammans binder ihop och hålls samman i ett evigt rörligt landskap. Gränslandskapet mellan hav, himmel och land.

Det är som, om vi måste lära oss förstå och hålla oss ödmjuka inför naturens egen kraft. Se den. För att kunna försvara den.
Mike Stott ger oss dom ögonen, som en fotograf gör, fast han tecknar det och ger en bit av sin själ in i landskapet!

Det många tankar far i mitt huvud i betraktelsen. Vår miljö idag? Vår värld idag? Ömtåligheten i detta jungfruliga landskap där människan måste avstå sin girighet att bemästra naturen.

Minnen av min barndoms somrar tillsammans med familjen vid Sandhammaren och Hagestad, då min far Axel Lancing, gjorde sina djupdykningar mellan alla sandbankarna långt ut till havs. Respekten för naturen och hur liten man kände sig.

Hur min far berättade om starka strömmar ute till havs hur bottnen såg ut från dag till dag i en oändligt levande båge som tänjer sig fram och tillbaka sen urminnes tider. Där ute ligger skeppen begravda i sand för att under ett ögonblick visa sina toppmaster en dag och sen borra sig djupt ner i glömskans hav.

Detta omutliga levande landskap i förening med vind och hav och en kustlinje i ständigt förvandling, som dagarna i ett barns tidlösa lekar om människans urtid.  Just i detta landskap kunde jag känna enheten med och tillhörigheten av universum.